Ett sista avsked
Att sitta i kyrkan och höra en nybliven änka tala om deras 38år tillsammans, om alla fina minnen, om alla resor och om vardagen de delat - det tvingar fram tårar.
Jag slås av hur vansinnigt stark hon är som orkar det samtidigt som hon genomlidet något så fruktansvärt som att förlora sin man bara år efter han fyllt 50.
Att se tre killar, från min egen ålder och några år uppåt, bära sin pappas kista till sista vilan gör så ont. Det känns så hemskt fel och det är hjärtskärande.
Tårarna ville aldrig sluta rinna.
Livet är orättvist, så jävla orättvist!