sofiaisabelle.blogg.se

Därefter vågade vi oss på att bada i floden 

Kallt, men uppfriskande och helt fantastiskt!

Denna morgon sken solen 

I övrigt hade vi ganska vanligt svenskt midsommarväder

Fredrik hade tisslat å tasslat sedan vi kom dit om någon sorts överraskning som han nämnde för mig redan på flygplatsen i London

Han frågade både vår hyresvärd och turistföreningen medan jag fick gå iväg för att inte höra

Han var väldigt hemlighetsfull

Så denna morgon tog vi en buss (på lika tokiga skogsvägar) ut till Paraty Mirim

Därifrån skulle vi tydligen försöka få tag på en båt som skulle kunna köra oss ut till något som för mig bara var ett kryss på kartan

Väl framme var det ganska tomt, både på båtar och människor

Och ännu en gång kom vi inte långt med vår engelska (trots att Paratyborna varit otroligt mycket bättre på Engelska är i Rio!)

Jag kände ganska tidigt att "det här går ju aldrig"

Jag hade fått berättat för mig att det var en båttur på 15min och då måste vi ju komma tillbaka också

Men så gjorde vi en chansning att fråga en man som just klivit ur sin bil

Först standard hälsningsfrasen förstås

Till svar fick vi en nickning mot passagerarsätet

Hans fru kunde tydligen Engelska

Fredrik berättade att vi skulle vilja ta oss ut till en plats med båt och frågade om de visste vem som kunde hjälpa oss

Det visade sig att de vi precis mött var ett stenrikt par från Sao Paulo

De erbjöd oss skjuts ut till deras Beachhouse och därifrån kunde vi få skjuts med Jetski ut till krysset på kartan

Jag var i chock

Hände verkligen detta?

Vi blev visade runt vid deras enorma, helt fantastiska hus

Pool, Bastu, Tre etage, varandor åt alla håll, Tjänstefolk i kök och båtpersonal

Det var också deras båtkille som körde oss ut till krysset, på Jetski!!

När vi närmade oss platsen som Fredrik förklarat kunde vara privat (han visste inte om vi hade lov att gå iland, och än mindre stanna en stund) förstod jag först inte vad jag såg

Det som mötte oss var ett stort hus med stor altan och panorama fönster

Ett 10tal ungdomar vistades i och runt huset

Vi gick i land, fick inte arga blickar och chansade därför på att det var okej att stanna en stund

Vi bad jetski killen komma och hämta oss efter två timmar

Fredrik frågade om jag kände igen det

Och då slog det mig

Jag kände igen det från en film

En twilight film

Fredrik hade tagit mig till huset dit Edward och Bella åker på Smekmånad

Det var helt absurt

Vi möttes av en leende ung tjej som kom fram och hälsade

Fredrik frågade om det var okej att vi stannade en stund

Vi fick ett leende och en ivrig nickning till svar

Snart fick vi förklarat för oss att hon var dotter till ägaren av huset och att hon och hennes bror var här med ett gäng kompisar

Alla var otroligt trevliga

Hon visade oss runt i huset och vi satt sedan och pratade med henne och hennes kompisar om allt möjligt

När Jetski-killen kom tillbaka hade det precis börjat regna lite smått (vanligt midsommarväder!) och jag kände mig väldigt klar att lämna

Man kände sig väldigt påträngande även om de var supergulliga och inte alls verkade tycka att det var jobbigt

På vägen tillbaka skakade jag av chock och lite obekvämhet

Vi tog oss tillbaka till det fantastiska huset och ville tacka för all hjälp med att komma ut och deras otroliga gästvänlighet

Men när vi kom dit möttes vi bara av kvinnan i köket

Hon kunde ingen engelska

Tillslut förstod vi att de var uppe och duschade och skulle komma snart

Hon bad oss slå oss ner och frågade om vi ville ha ett glas coca-cola var

Jag har nog aldrig känt mig så obekväm innan

Även om alla var så vänliga

När vi satt och väntade dök det plötsligt upp delfiner i havet utanför

Inte en eller två, utan en hel massa!

Jag slappnade av något en stund

Tillslut dök kvinnan äntligen upp och vi fick tacka de för allt

Det var svårt att finna ord

Och vi kände oss nog båda lite fåniga när det gällde allt tacksamhetsprat

Snart fick vi ordnat med skjuts tillbaka till platsen vi mött de på ett par timmar tidigare

De var noga med att vi inte skulle betala något (vilket vi ändå kände oss tvugna att göra sedan, till båtkillen - en symbolisk summa på 50BRL, ca 150sek)

Väl avsläppta skakade jag fortfarande en stund

Men mest kände jag en lättnad av att vara tillbaka, att inte längre känna mig påträngande!!

Vi tog oss tillbaka till Pataty för en god middag innan vi tog bussen hem till vårt rum uppe i bergen

En minst sagt intressant midsommarafton!!

(Fredrik har bättre bilder i filmkameran - jag kunde inte med att ta närmare!)