sofiaisabelle.blogg.se

Klockan hade hunnit bli fyra och vi tog oss till närmsta restaurang för mat och fotboll, Chile-Spanien (Adios Spanien!)

När matchen var slut hade mörkret lagt sig över Paraty

Vi letade upp hållplatsen som vår buss skulle avgå från

Jag hade fått tydliga instruktioner från de vi hyrt rum hos så det gick smidigt

Bussen svängde snart upp på en liten stigliknande väg

Och därefter gick det uppåt, snabbt!

Vägen (om man kan kalla det för det) var inte anpassad för en buss

Och vi ställde oss frågan hur länge en buss håller i såna förhållanden

Det skumpade riktigt rejält och gaspedalen trycktes det på flitigt och hårt

Men inte så man blev rädd, mest fasinerad!

Efter en knapp halvtimma kom vi fram till ändhållplatsen, där vi blivit informerade om att gå av

Vi var nu mitt ute i regnskogen, högt upp i bergen

När bussens lyktor försvann runt första krön var det helt kolsvart

Jag hade fått information om att "fortsätta ca 200meter" sen skulle vårt boende vara där - vi skulle se en skylt som det stod Namaste på

Problemet var väl egentligen bara att man som sagt inte såg någonting och att jag inte hade en aning om vilket håll vi skulle gå 200 meter åt

Turligt nog var vi inte ensamma om att hoppa av på ändhållplatsen 

Så vi chansade och följde efter en kille med ficklampa som gick i motsatt riktigt som vi kommit från

Men snart ville jag få upp min Ipad för att se instruktionerna och killen fick ett försprång och försvann in i mörkret

Fredrik halade upp en ficklampa jag inte visste han haft och muttrade att det väl inte hade varit för mycket begärt att komma å möta oss

(Men vi hade ju inte meddelat med vilken buss vi skulle komma)

Vi fortsätter längs grusvägen och möter snart en kille påväg mot oss

Fredrik frågar om han kan Engelska (standard hälsningsfrasen!) och det visar sig att detta är killen vi hyrt rum hos

Han har gissat sig till vilken buss vi borde komma med 

Så äntligen var vi framme 

Dock var det först morgonen därpå vi förstod vart vi kommit